Internationella standardiseringsorganisationen
miniatyr|400px|Internationella standardiseringsorganisationen (ISO) (engelska: ''International Organization for Standardization''; franska: ''Organisation internationale de normalisation'') är ett internationellt standardiseringsorgan, representerat av nationella standardiseringsinstitutioner som arbetar med industriell och kommersiell standardisering. ISO startade verksamheten den 23 februari 1947. Nu ordförande av ISO är Ulrika Francke.
Medan ISO definierar sig själva som en icke-statlig organisation är deras förmåga att sätta standarder mycket kraftfullare än övriga icke-statliga organ och i praktiken verkar de som ett konsortium med starka bindningar till ländernas regeringar. Medlemmarna är nationella standardiseringsorgan från varje land och även större bolag.
ISO-standarderna har blivit snabbt accepterade internationellt och använda av nästan alla länder. Landets storlek, utvecklingsnivå och geografi kommer inte att ha någon betydelse i sammanhanget, eftersom dessa standarder är till för alla och används på ett likartat sätt runt om i världen.
ISO-standarder är numrerade enligt formatet "''ISO[/IEC] [/ASTM] [IS] nnnnn[-p]:[åååå] Titel''" där "''nnnnn''" är standardiseringsnumret, "''p''" är ett eventuellt avsnitt, "''åååå''" är publiceringsåret och "''titel''" är rubriken.
Tillägget "''/IEC''" står för en gemensam standard med Internationella elektrotekniska kommissionen om standarden är ett resultat av gemensamt arbete av ISO/IEC JTC1 (the ISO/IEC Joint Technical Committee). Tillägget "''/ASTM''" används för standarder framtagna i samarbete med ASTM International.
Exempelvis är ISO /IEC 9899:1999 en standard framtagen 1999 för programspråket C i framtagen tillsammans med Internationella elektrotekniska kommissionen.
Sveriges medlemskap i ISO representeras av Svenska institutet för standarder, SIS, som är fullvärdig medlem.
Kortformen av organisationens namn, ISO, är inte en akronym. Då organisationen har olika språkvarianter av sitt namn skulle också en förkortning bli olika på olika språk, till exempel ISO på svenska, IOS på engelska och OIN på franska. För att undvika detta har organisationen beslutat att använda ISO som en internationell kortform av namnet. ISO är härlett ur det grekiska ''ἴσος'' ’lika’. Levererad av Wikipedia
-
1BokPublicerad 1974“…International Organization for Standardization…”
-
2BokPublicerad 1956“…International Organization for Standardization…”
-
3
-
4BokPublicerad 1972“…International Organization for Standardization…”
-
5BokPublicerad 1958“…International Organization for Standardization…”
-
6BokPublicerad 1968“…International Organization for Standardization…”
-
7BokPublicerad 1980“…International Organization for Standardization…”
-
8BokPublicerad 2001“…International Organization for Standardization…”
-
9BokPublicerad 1974“…International Organization for Standardization…”
-
10
-
11BokPublicerad 1981“…International Organization for Standardization…”
-
12BokPublicerad 1968“…International Organization for Standardization…”
-
13BokPublicerad 1980“…International Organization for Standardization…”
-
14BokPublicerad 1975“…International Organization for Standardization…”
-
15BokPublicerad 1987“…International Organization for Standardization…”
-
16
-
17BokPublicerad 1975“…International Organization for Standardization…”
-
18BokPublicerad 1980“…International Organization for Standardization…”
-
19BokPublicerad 1979“…International Organization for Standardization…”
-
20BokPublicerad 1976“…International Organization for Standardization…”